NATURALBLONDE

nu har jag bestamt mig ,och inget "na, jag orkar nog inte" att det ar dags for mig att aterligen ta upp mitt gymmande. blir sa sur pa mig sjalv varje gang jag gor sa. men nu gar det inte langre. jag kanner hur mina ben borjar forfalla och bli sladdriga och hur benig jag ar nar massorskan masserar mig. musklerna existerar inte langre dar de fanns forut. men det a ju sa trakigt pa vart gym, grymt!!! men det ar bara 2 manader kvar tills mitt medlemskap tar slut och da ska jag definitivt byta stalle och borja med min van Jasmine inne i stan istallet. dar har de minsann oppet varje dag, vare sig Shabbat eller inte. det har varit det varsta pa mitt gym, deras helt onormala oppet-tider /slash/ alla cave-people som springer runt och dreglar och skriker.

kanner mig riktigt avslappnad och skon i kroppen for en gangs skull. inga bekymmer, ingen stress.
igar blev jag ompysslad hela dagen fran topp till ta.
det har varit nagra dagar pa jobbet nu da vi haft det riktigt lugnt och nast intill trakigt sa en av killarna fick dona och greja med mitt har for fullt. han alskar blont har namligen sa han gor det sa garna. en haruppsattning, huvudmassage, inpackning, foning och diverse annat. dessutom ar han gay sa det blir extra behagligt pa nat satt. han ar en rolig karaktar, jag gillar honom mest av alla och som jag for ovrigt fick reda pa ar bade muslim och palistinier. dar ser man, den allra trevligaste och gulligaste ar den som folk i ovrigt tittar snett pa, men inte hos oss.
de skamtade med honom harom kvallen och sa att han skulle behova lana med mig nar han har familjemiddag nasta gang for han har inte vagat tala om for sin familj att han ar gay och det skulle inte heller ga for sig att han ar det. hans morforaldrar skulle ga i taket over en san, enligt dem tragedi. och mig forsokte de overtala med att hans familj ar valdigt rika sa varfor borde jag tacka nej till en sant arofyllt uppdrag. jag tankte, varfor inte? en tripp till ett stalle jag aldrig varit pa. ha ha, jag undrar hur I skulle tycka om det.

Harligt. Fick sluta tidigare idag. Synd bara att jag akte pa en kram av trottheten. Boff sa det bara sa blev jag zombie. Har forsokt med starka lattes men det hander ingenting. Blev inte ens upprord nar jag korde hem idag och da ar man slut kan jag saga. Istallet korde jag efter en polisbil och bara tog det lugnt. Ingen vagade javlas med mig fran varken hoger eller vanster, en mycket annorlunda upplevelse med andra ord.
Har ett nytt mote med massoren om en timme sa kan lika garna fortsatta vara seg nu sa kanske jag somnar istallet for att stressa upp mig. Jag som hade tankt att gora nat kreativt, det far bli en annan dag istallet.
Studierna skjuter jag ocksa upp, har anda tills pa sondag att repetera vad vi gick igenom.
Det ar skont att lata sig sjalv komma undan med sant som ar viktigt ibland. Det bor alla bjussa sig sjalv pa minst ett par ganger i veckan. Det ar sa trakigt att vara ansvarsfull hela tiden. Det blir som man lever efter att uppfylla alla masten och sant tycker jag inte om.

jag tror jag ar lite deprimerad eller vad det nu kallas for nar man inte kanner for att gora nanting. vill inte traffa folk, vill inte ga till gymmet och inte heller jobba. och jag har aven kommit pa att jag inte kanner for att bo nanstans heller. vill bara gomma mig och sova och sen vakna till pa en plats, som jag for tillfallet inte vet var det ar men som jag kommer att gilla.
att vadret fortfarande ar valdigt varmt far mig inte heller pa humor att aka till stranden. vet inte vad som ar problemet egentligen for ingenting har hant utover det vanliga som far mig att kanna sa har. och igar fick jag aven reda pa att jag antagligen borjar religionskursen pa mandag och med I's kompis fru som ar fran Japan. sa istallet for ensam vilket borde gora mig glad att vi blir 2 sa ar jag mest arg for att vi maste ha sa fula klader pa oss. heltackt..
jo kanske lite glad blev jag anda. jag gillar den japanska tjejen, hon ar cool och med henne kan jag dessutom bara prata hebreiska med och ova, hennes engelska ar ungefar lika dalig som min franska vid det har laget.
efter incidenten med massorkans erbjudande vet jag inte riktigt om jag bor lyssna alls pa vad hon har att saga om mitt maende, hon ar ju knappast psykolog sa hon kanske sager precis vad som helst for att man ska komma tillbaka.  
MEN hon har haft ratt i att jag ar stressad och bekymrad, hon sager over min framtid och jag tanker mer over det vardagliga livet. min framtid har jag om nan koll pa, och den ser bra ut... shetsi shetsi kanske da.
vet att jag formodligen kommer fa skuldkanslor nu ocksa for att jag ens tankt i dessa banor nar jag traffar henne nasta gang. fan ta mig att jag ska vara sa blodig och godhjartad. ingen i Israel kan ju fatta vad jag skriver har sa AAAHH!!!
antar att alla har vi vara dagar. imorgon mar jag friskt som en nyponros igen.

(trodde aldrig att jag skulle saga att jag langtar efter att cykla, men det gor jag.., cykla bort fran allt kanske vore nat)

det tog mig si sadar fram till idag for att kanna mig som manniska igen efter min lilla tripp till Sverige.
var vaken runt 30 timmar innan jag kunde fa ro att somna nar jag val kom tillbaka, for givetvis var det strul pa tillbaka vagen ocksa (dit-resans tid andrades aven den annu en gang, men hade turen att traffa Jenny sa vi slog ihjal tiden ihop som tur var) och ingen av resenarerna hade blivit informerad om ett tidsbyte fran kl 23.50 till kl 03 pa natten. kommer ALDRIG aka med detta lagbudget flyg igen. spelar ingen roll om det var sa att jag hade otur och att jag i slutandan eventuellt, observera eventuellt kunde bli ersatt de 3 tagbiljetter jag var tvungen att kopa for att ta mig fran Arlanda om jag skickar dem biljetterna , (men det orkar jag inte odsla min tid med att bara kanske, for formodligen inte) det kompenserar anda inte tiden jag spenderade pa att bara vanta, helt i onodan. ar det sa svart med att informera folk som betalar for att fa deras service?! nasta gang betalar jag hellre mer pa ett professionellt bolag och slipper hanga runt pa en flygplats mer an nodvandigt for roligare kan man faktiskt ha.

raknade iallafall ut att jag traffat och umgatts med hela 35 personer som ligger mig nara om hjartat pa bara atta dagar (egentligen bara 6 nar man raknar bort all den tid jag spenderat pa resande fot) och det ar inte fy skam. har kannt mig sa ensam senaste har hemma (aven om jag har I, men det ar inte samma sak) och faktiskt inte tankt pa att jag har sa manga som bryr sig om mig. det kandes sa bra men samtidigt ledsamt for det kommer nog droja ett tag innan jag halsar pa dem igen.  vadret har aven den en stor bidragande faktor till det hela. blev sa deprimerad sa fort jag klev ur taget och sag den hemska gra himlen och alla tomma gator, som om nan dott. 
(for ja, jag erkanner!!! har blivit skadad av att bo har i kaoset, och behover mer "action" omkring mig an vad jag annars trott)

(Stockholm,..den absolut kallaste dagen av dem alla, bild tagen fran bilen)

fast en del dagar var faktiskt inte sa hemska, aven om det var kallt betyder solen mycket.

("Kanalen" i min fodelseort..)