ett livstecken
Det har maste vara varlds-historiens storsta brejk nagonsin?!
Att jag sitter har och skriver helt plotsligt ar for mig lika forvanande. Att det nastan gatt 1 ar sen jag senast uppdaterade ar for mig en gata. Tiden gar sa sjukt snabbt!!
Sa mycket som hant, sa manga kanslor, sa manga upplevelser, ja sa mycket av allt de senaste snart 9 manaderna sen min lilla skatt foddes att det ar helt omojligt att beratta och skriva om allt. Mycket har jag aven glomt pa vagen.
Man lever verkligen for dagen, i nu:et har jag markt, att man helt tappar focus pa allt runt omkring. Och att jag fortfarande lever lite som att jag inte kommit underfull med hur mitt liv faktiskt nu ser ut.
Att jag ar mamma, och mammaledig. Inget jobb som vantar da jag forlorade det da jag bestamde mig for att stanna hemma mer an 6 mander (och det ar ocksa en helt annan historia) att jag verkligen kan njuta fullt ut varje dag och bara uppleva Elvira. Men jag kanner alltid nan slags stress och det ar jobbigt. Mestadels stress over att tiden far sa fruktansvart fort och jag kan inte gora nanting at det. och att jag inte ar en bra mamma nog.
Klart nu i efterhand jag angrar lite grann att jag inte dokumenterat det i text, men anda inte.
Den forsta tiden t ex, var sa omtumlande och uppochnervand att jag varken hade lust eller tid att skriva ner. Man var sa fullt upptagen med allt som rorde lilla underverket att jag kande mest att hur jag an skriver och berattar sa kommer det enda inte att komma i narheten av hur det egentligen ar. Dessutom kanske inte vidare intressant.
Men jag oppnade faktiskt t om annu en blogg dar jag hade tankte att Elvira skulle vara den som "skrev" ner allt och berattade ur hennes synvinkel, som en liten humor blogg, men det blev inte heller av. Vi far se hur det blir med det i framtiden.
Att jag sitter har och skriver helt plotsligt ar for mig lika forvanande. Att det nastan gatt 1 ar sen jag senast uppdaterade ar for mig en gata. Tiden gar sa sjukt snabbt!!
Sa mycket som hant, sa manga kanslor, sa manga upplevelser, ja sa mycket av allt de senaste snart 9 manaderna sen min lilla skatt foddes att det ar helt omojligt att beratta och skriva om allt. Mycket har jag aven glomt pa vagen.
Man lever verkligen for dagen, i nu:et har jag markt, att man helt tappar focus pa allt runt omkring. Och att jag fortfarande lever lite som att jag inte kommit underfull med hur mitt liv faktiskt nu ser ut.
Att jag ar mamma, och mammaledig. Inget jobb som vantar da jag forlorade det da jag bestamde mig for att stanna hemma mer an 6 mander (och det ar ocksa en helt annan historia) att jag verkligen kan njuta fullt ut varje dag och bara uppleva Elvira. Men jag kanner alltid nan slags stress och det ar jobbigt. Mestadels stress over att tiden far sa fruktansvart fort och jag kan inte gora nanting at det. och att jag inte ar en bra mamma nog.
Klart nu i efterhand jag angrar lite grann att jag inte dokumenterat det i text, men anda inte.
Den forsta tiden t ex, var sa omtumlande och uppochnervand att jag varken hade lust eller tid att skriva ner. Man var sa fullt upptagen med allt som rorde lilla underverket att jag kande mest att hur jag an skriver och berattar sa kommer det enda inte att komma i narheten av hur det egentligen ar. Dessutom kanske inte vidare intressant.
Men jag oppnade faktiskt t om annu en blogg dar jag hade tankte att Elvira skulle vara den som "skrev" ner allt och berattade ur hennes synvinkel, som en liten humor blogg, men det blev inte heller av. Vi far se hur det blir med det i framtiden.
