folj dina egna instinkter
snacka om tragiskt, men nu sitter jag faktiskt har framfor min datorskarm, nyss hemkommen fran vad jag tror var VARLDENS MEST TRAGISKA fest, (atminstone den forsta vi var pa) och forsoker sammanfatta kvallens aktiviteter. (sa NOT road var jag) detta ar och kommer forbli anledningen till varfor jag inte gar ut oftare an jag gor, och varfor jag valjer att printa ner mina asikter nu om att man faktiskt kan och kommer forr eller senare vaxa ifran intresset att beblanda sig med folk som man tror kommer att gora vardagen lattare for en fast det i slutandan inte betyder ett skit mer an ett roligt minne, dvs, totalt orelevant i ens egna verklighet.
(att ga ut och "festa" ar inte mer an en handelse av att slappna av och koppla bort sig lite fran det liv de flesta av oss lever, ni vet det dar trakiga, slentrian och ansvarsfulla med jobb och hela fadderullan... )
VARFOR lyssnade jag inte pa min trasiga kropp fran forsta borjan (holl ju faktiskt pa att somna) att stanna hemma istallet for att odsla energi och tid pa nagot sa vardelost?!!!
vart sallskap alskar jag varje sekund av de ganger vi umgas, men What the f*ck! sager jag bara. var kom alla dessa laskiga manniskor ifran en kvall som denna, maskerad eller inte? nu forstar jag precis varfor det var sa angelaget att M ville att vi skulle komma.
kvallens plus var endast I's omtanksamhet att narvara och behaga mig i precis allt jag onskade (= vad som kravs for att vara vard sin kvinna enligt judisk tro. mannens uppgift ar att skamma bort och ta hand om sin kvinna pa alla mojliga satt till 100%, a true gentleman)
tror bestamt att gardagens utgang with the boys gav I det daliga samvete han fortjanade och att annu ett av mina "I told u so!" fick honom pa riktiga tankar igen.
det ar skrammande hur val jag kanner honom egentligen. battre an han kanner sig sjalv tro jag.
vore det omvant, skulle jag formodligen kanna mig otroligt obekvam och otrygg bara for att sa kanner sig antagligen de flesta av oss nar man blir utvarderad och omtalad.
har anda manga ganger "forsokt" funderat och dromt (verkligen anstrangt mig att fantisera for att ta reda pa min karlek till honom) om hur mitt liv skulle se ut utan I men det enda jag ser ar "The Happy Ending". mina drommar ser likadana ut som nar jag fran forsta gangen traffade honom. for mig var det "Love At First Sight". det var verkligen inte sa enkelt som det verkar lata, (it takes 2..) men jag visste redan efter 2 dagar att vi hor ihop for alltid.
och jag vet att att han ocksa kande nagot annorlunda aven om han aldrig skulle erkanna det. han ar for mycket man for det. jag alskar manlighet!!
(att ga ut och "festa" ar inte mer an en handelse av att slappna av och koppla bort sig lite fran det liv de flesta av oss lever, ni vet det dar trakiga, slentrian och ansvarsfulla med jobb och hela fadderullan... )
VARFOR lyssnade jag inte pa min trasiga kropp fran forsta borjan (holl ju faktiskt pa att somna) att stanna hemma istallet for att odsla energi och tid pa nagot sa vardelost?!!!
vart sallskap alskar jag varje sekund av de ganger vi umgas, men What the f*ck! sager jag bara. var kom alla dessa laskiga manniskor ifran en kvall som denna, maskerad eller inte? nu forstar jag precis varfor det var sa angelaget att M ville att vi skulle komma.
kvallens plus var endast I's omtanksamhet att narvara och behaga mig i precis allt jag onskade (= vad som kravs for att vara vard sin kvinna enligt judisk tro. mannens uppgift ar att skamma bort och ta hand om sin kvinna pa alla mojliga satt till 100%, a true gentleman)
tror bestamt att gardagens utgang with the boys gav I det daliga samvete han fortjanade och att annu ett av mina "I told u so!" fick honom pa riktiga tankar igen.
det ar skrammande hur val jag kanner honom egentligen. battre an han kanner sig sjalv tro jag.
vore det omvant, skulle jag formodligen kanna mig otroligt obekvam och otrygg bara for att sa kanner sig antagligen de flesta av oss nar man blir utvarderad och omtalad.
har anda manga ganger "forsokt" funderat och dromt (verkligen anstrangt mig att fantisera for att ta reda pa min karlek till honom) om hur mitt liv skulle se ut utan I men det enda jag ser ar "The Happy Ending". mina drommar ser likadana ut som nar jag fran forsta gangen traffade honom. for mig var det "Love At First Sight". det var verkligen inte sa enkelt som det verkar lata, (it takes 2..) men jag visste redan efter 2 dagar att vi hor ihop for alltid.
och jag vet att att han ocksa kande nagot annorlunda aven om han aldrig skulle erkanna det. han ar for mycket man for det. jag alskar manlighet!!
Kommentarer
Trackback
