panic
min pojkvan fyller ar pa sondag och jag har fortfarande inte kommit pa nan bra present till honom. jag kan lugnt saga att jag har panik nu. jag har dessutom inte tid att springa runt och leta efter nagot for jag jobbar hela dagen idag och i morgon fram till stangning for Shabbaten.
jag trodde jag hade det ett tag, men fick senare veta att han inte alls skulle vara intresserad av en relaxing dag pa ett SPA sa det blev att borja om fran borjan, annars tyckte jag att det var en ganska bra gava.
knappast nagot i jamforelse vad han gav mig. overraskining och allt, men hur ska jag ens kunna bracka det?
finns inte en mojlighet i varlden.
idag blir aven den dag jag halvt begar sjalvmord. han vill klippa av sig sitt langa underbart lockiga fina har.
han har tjatat i evigheter och jag har vagrat for klarar inte av att gora det, och for att jag helt enkelt inte vill. jag tycker inte alls att han passar i kort har, han kommer bli grymt oattraktiv sa detta blir en langlivad lidelse for mig. inspirationen att hitta en present da jag gjort dessa klipp vagar jag inte hoppas pa. sist han gjorde det grat jag och var helt galen i veckor (fast da var det inte jag som klippte, utan nan okompetent frisor som inte alls vet vad snyggt ar)
detta kanske later lojligt, det ar ju bara ett har, men om ni tanker efter hur ni kanner er nar haret inte ar som ni vill sa vet ni. mycket av kanslan sitter just dar, inte sant?
vilka bekymmer man har. tragiskt.
att det sitter fattiga barn i Afrika utan varken foraldrar, mat eller husrum tanker man inte alls pa i denna hysteriska varld...
