sista dagen
da var det fredag igen da och sista arbetsdagen for den har veckan. jag far alltid extra energi pa fredagar antagligen for att jag vet att efter det kan jag ta det lugnt. dessutom ar det den intensivaste, (sjukt mycket folk som vill snygga till sig innan Shabbat), sa ar man trott och bakfull blir det synd om en.
det ar nog det som skiljer jobbet at fran bade Sverige och Spanien, det finns inget sadant hysteri infor helgen. det ar mycket att gora, men det ar jamnt fordelat under hela veckan.
jag forstar inte riktigt det har fenomenet att behova fona haret innan helgen, tycker det t om ar lite larvigt. om man nu inte ska pa nan fest forstas. det ar som med I's mamma. varje vecka vill hon fona haret bara for det har hon typ gjort hela sitt liv. sa nu nar hon varken far besok pa Shabbat eller gar ut genom dorren ska hon anda ha det.
for vad? for haret ar val det sista man bryr sig om om man vet att man inte ska traffa pa nagon.
forvisso borde jag inte vara forvanad. det finns sa mycket egendomligare saker an det som sker innan helgen.
en grej t ex , men som inte hor till historien alls men anda. jag hade en svensk kund igar. en kille i min alder som bott i Israel i 3 ar. han fullkomligt stortrivs och kan inte tanka sig flytta harifran overhuvudet taget. det var en valdigt marklig situation for det var antagligen det sista jag trodde jag skulle gora, att klippa och prata svenska samtidigt pa en salong i Tel Aviv. i Barcelona kryllade det av svenskar sa dar var det inget markvardigt alls, men har.. det gar liksom inte ihop pa nat satt i mitt huvud nu nar jag ar i ett land dar jag knappt tanker eller ens pratar svenska. det var hur svart som helst. man glommer inte bort, men man ar inte van att hora sig sjalv. da och da slank det in engelska i mina meningar, men det var ganska kul anda.
det ar nog det som skiljer jobbet at fran bade Sverige och Spanien, det finns inget sadant hysteri infor helgen. det ar mycket att gora, men det ar jamnt fordelat under hela veckan.
jag forstar inte riktigt det har fenomenet att behova fona haret innan helgen, tycker det t om ar lite larvigt. om man nu inte ska pa nan fest forstas. det ar som med I's mamma. varje vecka vill hon fona haret bara for det har hon typ gjort hela sitt liv. sa nu nar hon varken far besok pa Shabbat eller gar ut genom dorren ska hon anda ha det.
for vad? for haret ar val det sista man bryr sig om om man vet att man inte ska traffa pa nagon.
forvisso borde jag inte vara forvanad. det finns sa mycket egendomligare saker an det som sker innan helgen.
en grej t ex , men som inte hor till historien alls men anda. jag hade en svensk kund igar. en kille i min alder som bott i Israel i 3 ar. han fullkomligt stortrivs och kan inte tanka sig flytta harifran overhuvudet taget. det var en valdigt marklig situation for det var antagligen det sista jag trodde jag skulle gora, att klippa och prata svenska samtidigt pa en salong i Tel Aviv. i Barcelona kryllade det av svenskar sa dar var det inget markvardigt alls, men har.. det gar liksom inte ihop pa nat satt i mitt huvud nu nar jag ar i ett land dar jag knappt tanker eller ens pratar svenska. det var hur svart som helst. man glommer inte bort, men man ar inte van att hora sig sjalv. da och da slank det in engelska i mina meningar, men det var ganska kul anda.
Kommentarer
Postat av: J.
Vad lustigt att folk gör sig så fina bara för att det är helg, det har jag faktiskt aldrig hort innan.
Trackback
