pinsammaste jag
Oh my God what an embarassing moment sista stunden pa jobbet!!
Lilla jag borjade kanna mig sjuk redan igar, men tankte att det ar ju bara idag och halva fredan kvar sa jag kan nog sta ut. Ar inte den som klagar i onodan. Sa stressar till jobbet i morse (efter att ha ringt S 10 min innan vi borjar staende pa banken, fortfarande inte klar m mina arenden, men hinner rivstarta bilen och kora med ilfart hem och aka upp 13 vaningar och ner och vara dar 2 min innan!!) men ingen hade kommit.
Kandes som jag var i en drom, det var gratt och kvavt ute, riktigt ackligt vader och inte en kotte ute typ. Chefen var tydligen fortfarande i sangen for vips kommer frugan och oppnar 5 min efter, S kom 15 min for sent och M var sjuk.
Borjade kanna mig annu mer vimsig men kan inte ga hem eftersom M ar sjuk.
Sa jag pinar mig igenom hela dagen fram till var sista kund och allt jag tanker pa ar att fa ga hem och sova, helt vimmelkantig..
Fran ingenstans kommer chefen och tillratta-visar min fonings-teknik med att fa en att kanna sig dalig och illa till mods och sager att jag maste tvatta kunden igen for det var inget bra, HOGT OCH TYDLIGT infor alla med ironi i rosten. Har borjar mitt dilemma..,jag tar emot piken och forsoker le sa mycket jag kan fastan jag kanner att jag ar sa arg att jag vill grata och saga till honom att det var elakt gjort, men jag kan inte for da borjar jag tjuta. Istallet borjar han da visa hur man ska schamponera kunden (som om jag inte visste det efter 10 ar!!!), kunden sager till honom att han gor det for hardhant och att jag ar den forsta frisoren hon haft hittills som vet hur man gor det pa ratt satt. Han blir tyst.. Jag tar mig igenom foningen men nar kunden betalar berattar hon att det var fult gjort och att jag blev forolampad. Chefen: A, kan du komma hit en stund?
Annu en gang blir jag tvungen att sta framfor chefen nar han fragar med en skrattig rost om sa var fallet.
Jag: nae, jae kanske, buuhuuu.. jag borjar grata.. sa pinsamt!!! gick ut till koket for att lugna ner mig for chefen fattade ingenting just da, hur skulle han kunna gora det. Det ar ju inte precis som jag beklagat mig hela dan att jag mar daligt, ar inte den som klagar i onodan.
Efter jag lugnat ner mig forklarar jag situationen dock, men da ar det ju redan for sent, jag har gratit infor alla!! Men han forstod iallafall att det var kanske inte sa snallt gjort av honom men att han menade ju saklart inget illa. Det vet ju jag ocksa, men nar jag ar sjuk blir jag sa overkanslig att om nagon sager minsta ord fel kan jag borja grata.
Det gjorde inte ju saken battre nar jag kom hem och sag vad som lackt ut i trosorna. Det var visst dags for den dar tiden i manaden, fattades bara det!! Snart borjar val en massa ackliga roda finnar poppa upp i ansiktet ocksa sa jag kan vara allt pa en gang; febrigt blek, sjuk, pinsam och med uppsvullet pizzafejs, Tjoho, var ar festen?!
Hur skamtar man bort en san har grej nu da?
